KANIN

Så hanterar du din kanin på bästa sätt
Handbok>>

Det finns flera saker som är bra att veta för dig som är eller funderar på att bli kaninägare. Hur lyfter man kaninen på bästa sätt? Kan man göra något för att upptäcka eventuella sjukdomar i tid? Vad gör man om ens kanin visar aggressivitet? Det och mycket mer svarar vår veterinär på här!

Kaniner behöver sällskap

I naturen lever kaniner i grupper. Därför bör även kaniner i fångenskap hållas tillsammans med andra kaniner, antingen i par eller i grupp. De kan då skutta, leka, vila och gosa tillsammans. En kanin som lever ensam kräver mycket uppmärksamhet och aktivering från sin ägare, men kommer alltid att sakna den sociala interaktionen som endast kan ske mellan artfränder.

Tänk på att det kan krävas lite arbete med att sätta ihop två eller flera kaniner. Det rekommenderas inte att placera dem tillsammans på en liten yta direkt. Risken är då stor för slagsmål och skador. Ett stort utrymme där kaninerna kan skutta ifrån varandra om det behövs är att föredra. En hane och en hona brukar vara en lyckad kombination om gruppen endast ska bestå av två kaniner. För att undvika oönskade kullar med kaninungar är det viktigt att kastrera hanen. Även honan bör kastreras, eftersom hon annars löper stor risk att utveckla cancer i livmodern.

Ta hjälp vid behov

Kaniner är normalt sett fredliga och vänliga. De kan dock bli aggressiva mot såväl människor som andra kaniner av olika anledningar. Alla problematiska beteenden bör hanteras från grunden. Orsaken till beteendet behöver identifieras och tas bort, och kaninen kan behöva olika typer av beteendeträning. Börja med att se till att alla kaninens grundläggande behov (hö, vatten, gott om plats, kaninkompis, miljöberikning) är tillgodosedda. Ta sedan reda på om kaninen har ont eller är sjuk i samråd med en veterinär. Hormonrelaterade problem såsom aggressivitet i samband med brunst och skendräktighet kan veterinären ofta lösa med kastrering. Om problemen kvarstår trots att kaninen är frisk, kastrerad och har en tillfredsställande levnadsmiljö kan en etolog (specialist på djurens beteende) hjälpa till.

Undvik skador vid hantering

Kaniner är flykt- och bytesdjur, vilket gör att de ständigt är på sin vakt för rovdjur. När de känner sig hotade väljer att ligga blickstilla eller att fly. Att hantera en rädd kanin kan därför vara riskfyllt. När kaninen sprattlar för att komma loss från famnen kan de bland annat skada ryggraden, eftersom ryggmusklerna är mycket starka i förhållande till skelettets hållfasthet. Fall från bord och famnar innebär också en stor risk för benbrott.
För att undvika skador vid lyft och hantering krävs en god teknik. Långsamma rörelser gör att kaninen kan känna sig beredd på att bli upplyft. Börja med att klappa kaninen och för sedan in ena handen under bröstkorgen. Skopa därefter upp bakdelen med andra handen. Genom att luta sig över kaninen i samband med lyftet erbjuds ett extra stöd till kaninens rygg. Om kaninen ska hållas i famnen en längre stund bör fram- och bakben stödjas av underarmen. Om kaninen är orolig kan kaninens huvud få vila mellan bärarens arm och kropp. Då motverkas farliga flyktförsök. Börja alltid med lyftträning sittandes på golvet tills både kanin och människa är trygga med tekniken. Belöna med goda saker när kaninen ska lyftas, så att situationen blir mer positivt laddad.

Upptäck eventuella sjukdomar i tid

Kaniner är dessutom väldigt duktiga på att dölja sjukdom och skada för att minska risken att locka till sig rovdjur eller för att inte bli uteslutna ur flocken. Det kan alltså vara mycket svårt att upptäcka de första symptomen när en kanin blir sjuk. Man bör därför lära sig att titta efter de små tecknen som förändrade matvanor, små avvikelser i beteendet, viktförlust, pälsförändringar mm. Skulle en kanin sluta äta helt, få diarré eller inte passera avföring alls, är det alltid akut och veterinär måste kontaktas omgående.

VANLIGA SJUKDOMAR HOS KANINER

Kaniner kan vara svåra att läsa och det är du som känner det bäst. Om din kanin börjar visa nya och konstiga beteende, som de listade här intill höger, ska du alltid kontakta en veterinär för att utesluta olika sjukdomar. Ett litet djur som kaninen kan snabbt bli sämre och det är därför viktigt att snabbt få vård.

Försäkra alltid din kanin och ta del av de vaccinationsprogram som finns, prata med din veterinär eller med uppfödaren för att få korrekt information.

Kaninpest/Myxomatos/RVHD

Myxomatos finns främst i Skåne och på Gotland och ger kraftiga svullnader och sekretbildningar kring ögon, nos, anal och könsöppningar. En plågsam sjukdom som gör att kaninen avlider inom några veckor. Det finns inget botemedel men väldigt bra vaccin mot sjukdomen.

RVHD är en annan obotlig sjukdom som ofta leder till snabb död med blödningar från kaninens alla kroppsöppningar. Även denna sjukdom kan vaccineras mot.

Tandbesvär

Tandbesvär hos kaniner bebror ofta på att de har fått fel foder som inte sliter ner tänder tillräckligt. Som tidigare nämnts ska kaninens kost till största del, 80-90%, bestå av hö och gräs. Symptom på tandbesvär hos kanin bland annat svårighet att tugga, ökad mängd saliv (kaninen är blöt underhakan), avmagring, sår kring munnen och på tungan samt oförmåga att plocka upp mat.

Hur besväret behandlas beror på vilka tänder som är drabbade. Kontakta alltid veterinären för bästa plan och behandlingsmetod.

Minskad aptit
Orsakerna till att din kanin äter sämre kan vara många och ska alltid tas på stort allvar. Ofta beror nedsatt aptit på dålig kost som påverkar kaninens mag-tarmkanal negativt men i vissa fall kan en allvarligare sjukdom ligga bakom.
Diarré

Det som många vanligen tror är diarré är när kaninen släpper ifrån sig en flytande eller väldigt mjuk avföring, ofta under natten. Denna avföring kallas blindtarmsavföring och normalt sett är det något kaninen äter upp genom att slicka sig i baken. Denna avföring innehåller vitaminer som ännu inte brutits ner och är en viktig del i kaninens diet.

När blindtarmsavföringen kommer ut i rinnande form beror det ofta på att kaninen har fått fel kost. För lite fiber och för mycket fett och socker i maten skapar snabbt en obalans i tarmarna. Uteslut allt onyttigt och var strikt med gräshö och grönfoder så brukar problemet lösa sig. Prata även självklart med din veterinär för att utesluta andra sjukdomar.

Äkta diarré hos kaniner är ovanligt men om ditt djur drabbas måste den snabbt till veterinär då det ofta är livshotande.

Pasteurellos

En bakterieburen sjukdom som orsaker infektioner i olika delar av kaninens kropp. Bakterien finns normalt sett hos kaninen i bihålorna men orsakar inga besvär så länge kaninen mår bra i övrigt. Vid nedsatt immunförsvar, stress, för höga temperaturen och liknande kan bakterierna bli farliga.

Symptom på pasteurellos är bland annat rinniga ögon och nos, minskad aptit, diarré, flöde från vulva, balansrubbningar och ansträngd andning.

Sår

Har du flera kaniner kan det ibland vara så att det dominerande djuret biter på sina kamrater vilket ger sår och håravfall. Försök då ha djurens separerade.

Andra orsaker till sår, särskilt på bakbenen som är viktbärande, kan vara att kaninen vistas på för hårt underlag, övervikt, att buren är smutsig eller att kaninen är mycket stressad. Det är mycket viktigt att behandla alla sår samt att finna orsaken till dem då de snabbt kan bli infekterade och i värsta fall orsaka blodförgiftning.

Trumsjuka och tarmbesvär
Öroninfektioner

Särskilt kaniner med hängande öron löper stor risk att drabbas av öroninfektioner. Det är viktigt att du dagligen kontrollerar kaninens öron och rengör dem med tops och/eller örondroppar. Blir det riktigt allvarligt kan antibiotika krävas vilket sällan är bra då det påverkar kaninens tarmar och mage alltför mycket.

Symptom på öroninfektion kan vara rodnad, vätska och i vissa fall, när det har gått riktigt långt, balansrubbningar.

Parasiter

Kaninskabb
Symptom på kaninskabb börjar ofta som mjäll i pälsen, inte sällan på kaninens rygg. Ofta kliar sig kaninen mer och det bildas så småningom sår och krustor. För att förebygga detta är är ren bur a och o samt att du undersöker och vårdar kaninens päls regelbundet.

Öronskabb
Drabbar kaninens öron och ser kan se ut som ett brunt, torrt material. Förebygg genom noggrann rengöring och kontakta alltid veterinär om du misstänker att din kanin är drabbad.

Grumlig eller röd urin

Om kaninen plötsligt får röd urin kan man misstänka att det är blod. Ofta är det inte det utan beror på kosten och ett ämne som heter porfyrin. Det är inte farligt men om du är orolig eller kaninen uppvisar andra symptom på sjukdom kontakta veterinären.

Grumlig urin är inte heller en orsak till panik utan beror ofta på en kalkrik kost som ger utsöndringar i urinen. Om kaninen har grumlig urin länge kan kalken dock orsaka problem som urinstenar så försök vid första tecken att minska kalken i kaninens kost.

KONTAKTA VETERINÄREN OM DIN KANIN:

äter mindre
dricker ovanligt mycket
får dålig mage
är ovanlig slö och seg
är hyperaktiv
kliar sig väldigt mycket
blöder utan anledning
tappar päls
får svullna leder
har rinnande ögon eller nos
dregglar mycket
väser när den andas

När bör man kontakta veterinär?

Misstänker du att din kanin inte mår bra bör du alltid ta kontakt med en veterinär, likaså om du är orolig för något annat med ditt husdjur.

Texten nedan är skriven av Gunnel Anderson, leg veterinär, 2010-12-02, granskad och uppdaterad av Johanna Nordlander 2020-11-24. Se artikel i sin helhet här>>

Tamkaninen, Oryctolagus cuniculus, härstammar från vilda kaniner i västra Europa och norra Afrika. Den är strikt växtätande, och betar vanligen i skymning eller under natten. Kaninen använder sina klor för att gräva sig hålor för skydd och vila. I det vilda visar kaniner sällan tecken på aggression, utan flyr i stället vid tecken på fara. Kaniner i fångenskap kan däremot uppvisa aggression vid stress eller hot eftersom att de har mindre utrymme till flykt i fångenskap.

Kaniner är intelligenta, vänliga och tysta husdjur. Kaniner är ganska lättlärda för till exempel trickträning och det går ganska lätt att träna kaninen att bli rumsren. Medellivslängden för kaniner är 8-10 år, med rekord ända upp till 15 år. Följande information är sammanställd för att hjälpa dig ta bästa möjliga hand om ditt djur så att kaninen kan få ett långt och friskt liv. Råden är skrivna med dvärgkaniner som "modell", rasvariationer kan förekomma.

Parning av kaniner

Kaninhonan blir könsmogen vid 3-9 månaders ålder, hanen vid 3-10 mån ålder. Dräktigheten varar 29-35 dagar (i medeltal 31-32 dagar), och kullen innehåller oftast 4-10 ungar. Avvänjning av ungarna kan påbörjas vid 6-8 veckors ålder. De bör dock inte skiljas helt från mamman förrän vid 8 veckors ålder.

Moderlösa kaninungar

Att försöka föda upp moderlösa kaninungar går sällan bra. Helst ska ungarna placeras hos en hona som redan har egna ungar. Störst chans att lyckas har detta om de moderlösa ungarna är mindre än två veckor gamla, och maximalt två dagar yngre eller äldre än fostermammans ungar. En droppe svag parfym på fostermammans nos kan hjälpa till så hon inte förskjuter de moderlösa ungarna.

Moderlösa ungar under tre veckors ålder kan även ges kattmjölkersättning (färdig, eller en blandning av en äggula, 240 ml torrmjölk, 240 ml vatten, 5 ml honung och 5 ml vitamin-mineralblandning). Av detta ges de första dagarna max 5 ml 2-3 gånger per dag den första veckan.

Normalt att mamman diar ca 1-2 gånger per dygn

Mängden ökas sakta till 15 ml vecka två, och till 25 ml vecka tre. Området runt ändtarmsöppningen tvättas försiktigt med bomull fuktad med ljummet vatten för att stimulera avföring och urinering.

Problem som ofta ses vid handuppmatning av kaninungar är lunginflammation p.g.a. att maten hamnat i fel strupe; undertemperatur samt diarré.

Tänk på att en normal kaninmamma bara diar sina ungar 1-2 gånger per dygn! Det är alltså helt normalt att mamman till synes inte bryr sig om sina ungar under största delen av dygnet.

Kastrering av kaniner

Vi rekommenderar att både han- och honkaniner ska kastreras om de inte ska användas i avel. Kastrerade djur blir vanligen lugnare och mer tillgivna sällskapsdjur samt att risken för aggression både mot djurägaren och burkompisar minskar.

Kastration innebär också minskad risk för urinmarkering av reviret. Kastration av honkanin är viktigt för att undvika oönskad dräktighet samt cancer eller andra sjukdomar i livmodern (se nedan). Kastration av båda könen kan ske så snart tecken på könsmognad uppvisas, oftast vid 4-5 mån ålder.

Hantering av kaniner

Det finns flera sätt att lyfta upp en kanin beroende på hur lugn den är och hur stor den är. Det viktigaste att komma ihåg är att alltid stödja bakbenen för att förhindra allvarliga ryggskador. Kaninens rygg är svag och kan lätt gå av om bakbenen tillåts att hänga fritt, och kaninen sedan sparkar till kraftigt.

Olyckligtvis blir det då vanligen bestående skador och leder ofta till avlivning av kaninen. Bästa sättet är att försöka förhindra en sådan olycka. Lyft aldrig upp kaninen via öronen, det är mycket smärtsamt. För in handen mellan frambenen (ej under magen utan långt fram under bröstkorgen), samt att placera den andra handen under bakbenen. Prova dig fram nere på golvnivå i början, tills du har lärt dig att lyfta kaninen, så att den inte skadar sig i fallet om den hoppar ur din famn.

Få din kanin att slappna av

Det kan också vara bra att du övar upp din kanin med allmänhantering så blir det lättare när du exempelvis ska klippa klorna eller undersöka kaninen.

Det kan i början vara nödvändigt att vara två personer när klorna ska klippas. Med tiden blir många kaniner så avslappnade att en person kan sköta arbetet ensam.

Vad äter kaniner?

Kaniner är grovfoderätare vilket innebär att de kan och ska smälta cellulosa med hjälp av sina bakterier i blindtarmen. De är liksom hästar och kor betande djur som i naturen huvudsakligen livnär sig på gräs, blad och andra låga växter.

I fångenskap är felutfodring både direkt och indirekt den vanligaste orsaken till sjukdomar på kaniner. Förutom livshotande mag-tarmsjukdomar kan kaniner få problem med tänderna och ett nedsatt immunförsvar.

Hö

En bra kost till en kanin ska till allra största delen utgöras av hö. Kaninen ska äta minst 80% hö. Hö måste alltid finnas i obegränsad mängd men det räcker inte att bara se till att hö alltid fylls på. Man måste dessutom vara mycket restriktiv med att ge andra fodermedel eftersom kaninen kommer att favorisera den godare maten på bekostnad av höintaget.

Variera mellan hösorterna men var försiktig med att ge för mycket alfalfahö då det är väldigt kalkrikt och kan ställa till problem med urinstensbildning. Tänk också på att löst hö är bättre än pressat hö.

Bladgrönsaker

Som komplement till hö är den bästa födan bladgrönt av olika slag. I naturen äter kaniner bladverken och stammarna på växten, inte rötterna eller frukterna. Helst ska man variera så mycket som möjligt och försöka få med tre olika sorter varje dag. Några exempel på bra bladgrönt är gräs, hallonblad, maskrosor och annat ogräs, blad från fruktträd och andra vanliga lövträd, sallader av det mörka och lite grövre slaget, blaster från olika rotfrukter, färska krukörter, persilja, hibiskusblad från obesprutade plantor, broccoli med blad, kål av olika slag samt spenat och mangold. Spenat, mangold, kål, brysselkål och broccoli bör man inte ge allt för mycket av då de kan orsaka ämnesomsättningssjukdomar men i en blandning och i mindre mängder går det bra.

Torrfoder till kanin

Det vanligaste torrfoder som säljs till kaniner utgörs av pellets och gnagar/kaninblandningar av olika slag. De olika blandningarna som innehåller säd, frön, majs, flingor, torkad frukt med mera, är mycket onyttiga och bör inte ges alls! Blandningen är alldeles för fet, kolhydratrik, lättuggad och fiberfattig.

Risken med utfodring med denna typ av kaninmat är även att kaninen endast väljer att äta de godaste fröerna och dessa är oftast de fetaste vilket leder till att kosten blir alldeles för ensidig och fet.

Pellets av god kvalité och hög fiberhalt (minst 20-25%) kan ges i begränsade mängder men kan också uteslutas helt. Vill man utfodra med pellets bör man inte ge mer än 1-2 msk per dag till en tvåkiloskanin.

Nattavföring

En viktig del av kosten till en kanin är dessutom den egenproducerade nattavföringen som kaninen äter direkt från analöppningen. Dessa små "pluttar" med ett lite druvklaseliknande och blankt utseende, kommer från blindtarmen och innehåller för kaninen viktiga vitaminer och näringsämnen. Det kan tyckas oaptitligt att kaninen äter sin egen avföring men dessa små "vitaminbomber" är av största vikt för kaninens hälsa.

Godis

Som godis kan man ge en liten bit morot, frukt eller bär någon gång i veckan eller några små bitar torkad frukt alternativt en knäckebrödsbit. Man bör undvika nötter, frön, kakor, choklad, frukostflingor, godis och andra sötade livsmedel helt och hållet. Hund- och kattmat måste placeras så att kaniner inte kommer åt den.

Mineralstenar

Salt- och mineralstenar ska inte ges till kaniner då det bidrar till ökad risk för urinsten.

Vitaminer

Vitamintillskott är onödigt att ge till friska kaniner som äter en fullgod kost.

Känsliga för förändringar

Generellt är det mycket viktigt att tänka på att alla kaniner är känsliga för tvära foderbyten! Ska ett nytt fodermedel introduceras, ska det göras successivt i till en början mycket liten mängd. Vid minsta tecken på diarré, upphörd aptit eller upphörd avföring slutar man omedelbart att ge den nya kosten och kontaktar veterinär.

Ursprungsartikeln är skriven av veterinär Marianne Tornvall 2013-08-15, uppdaterad och granskad av Johanna Nordlander 2020-11-04.